Nedrustning under etniskt och religiöst krig: FN:s perspektiv

Det är ett stort nöje för mig att vara här i morse för att tala till er om FN:s arbete, i synnerhet FN:s kontor för nedrustningsfrågor (UNODA) och dess strävanden att ta itu med alla källor till väpnad konflikt ur ett perspektiv av nedrustning.

Tack till International Centre for Ethno-Religious Mediation (ICERM) för att du organiserade denna viktiga konferens. Det kommer när vi firar 70-årsjubileet av FN som har legat i framkanten av fredsbyggande och konfliktförebyggande ansträngningar över hela världen i sju decennier. Vi applåderar därför det outtröttliga arbetet av civilsamhällesorganisationer som din för att utveckla alternativa metoder för att förebygga och lösa väpnade konflikter och utbilda människor om farorna med interetniska och interreligiösa konflikter.

Det civila samhällets organisationer har gjort stora bidrag även till nedrustningsområdet, och FN:s kontor för nedrustningsfrågor är särskilt tacksamma för deras arbete i detta avseende.

Som veteran från sex FN:s fredsbevarande uppdrag har jag bevittnat och känner alltför väl till den långvariga samhälleliga, miljömässiga och ekonomiska skada som väpnade konflikter har orsakat i många delar av världen. Som vi alla vet har sådana konflikter flera grundorsaker, religion och etnicitet är bara två av dem. Konflikter kan också utlösas av ett antal andra orsaker som måste åtgärdas med lämpliga åtgärder som direkt tar itu med specifika grundorsaker, inklusive sådana av religiöst och etniskt ursprung.

Mina kollegor på avdelningen för politiska frågor, i synnerhet de inom enheten för stöd till medling, har mandat att hitta lämpliga åtgärder för att ta itu med grundorsakerna till konflikter av alla slag och har satt in ett brett utbud av resurser på många konfliktområden med stor effekt. Dessa ansträngningar, även om de är mycket effektiva i vissa fall, är i sig otillräckliga för att helt ta itu med väpnade konflikter av alla slag. För att effektivt hantera väpnade konflikter, inklusive att ta itu med deras grundorsaker och deras förödande efterverkningar, använder FN ett brett spektrum av expertis.

I detta avseende samarbetar de olika avdelningarna inom FN-systemet för att få sina specialiserade resurser och arbetskraft att ta itu med problemet med väpnad konflikt. Dessa avdelningar inkluderar FN:s kontor för nedrustningsfrågor, avdelningen för politiska frågor, avdelningen för fredsbevarande operationer (DPKO), avdelningen för fälttjänst (DFS) och många andra.

Detta för mig till arbetet med kontoret för nedrustningsfrågor och dess roll i att förebygga och lösa väpnade konflikter. Vår roll i vad som i huvudsak är ett samarbete är att minska tillgången på vapen och ammunition som ger upphov till konflikter. Ämnet för denna paneldiskussion: "Nedrustning under etniska och religiösa krig" tycks antyda att det kan finnas en speciell strategi för nedrustning i samband med religiösa och etniska konflikter. Låt mig vara tydlig till att börja med: FN:s kontor för nedrustningsfrågor skiljer inte mellan de olika typerna av väpnade konflikter och antar en enhetlig strategi för att utföra sitt nedrustningsmandat. Genom nedrustning hoppas vi minska tillgången på alla typer av vapen som för närvarande ger upphov till religiösa, etniska och andra konflikter över hela världen.

Nedrustning, i samband med alla konflikter, oavsett om de är etniska, religiösa eller på annat sätt involverar insamling, dokumentation, kontroll och bortskaffande av handeldvapen, ammunition, sprängämnen och lätta och tunga vapen från kombattanter. Målet är att minska och i slutändan eliminera den oreglerade tillgången på vapen och därigenom minska chanserna för att främja konflikter av något slag.

Vårt kontor arbetar för att stödja och främja vapenkontrollavtal eftersom dessa avtal har spelat avgörande roller för att avskaffa konflikter genom nedrustningens historia. De har fungerat som förtroendeskapande åtgärder, och har gett både en väg och en möjlighet att föra in motsatta krafter till förhandlingsbordet.

Vapenhandelsfördraget och handlingsprogrammet är till exempel två mycket viktiga verktyg som det internationella samfundet kan använda som skydd mot olaglig överföring, destabiliserande ansamling och missbruk av konventionella vapen som så ofta används för att främja etniska, religiösa och andra konflikter.

ATT som nyligen antogs av FN:s generalförsamling syftar till att fastställa högsta möjliga gemensamma internationella standarder för att reglera den internationella handeln med konventionella vapen, och att förhindra och utrota den olagliga handeln med konventionella vapen och avledning av dessa. Förhoppningen är att med den ökade regleringen av vapenhandeln ska ett större mått av fred i konfliktområden förverkligas.

Som generalsekreteraren senast sa: "Vapenhandelsfördraget erbjuder löftet om en fredligare värld och eliminerar en uppenbar moralisk klyfta i internationell rätt.

Förutom sin roll i att stödja antagandet av vapenhandelsfördraget, övervakar FN:s kontor för nedrustningsfrågor handlingsprogrammet för att förebygga, bekämpa och utrota den olagliga handeln med handeldvapen och lätta vapen i alla dess aspekter. Det är ett viktigt FN-stödt initiativ som etablerades på 1990-talet för att minska tillgängligheten av handeldvapen och lätta vapen genom att främja olika vapenkontrollregimer i deltagande länder.

FN:s säkerhetsråd spelar också en viktig roll i nedrustning i syfte att eliminera etniska, religiösa och andra konflikter. I augusti 2014 antog säkerhetsrådet en resolution om hot mot internationell fred och säkerhet orsakade av terroristhandlingar[1], med en särskild hänvisning till hotet från utländska terroristkrigare. Viktigt är att rådet bekräftade sitt beslut att stater bör förhindra direkt eller indirekt leverans, försäljning eller överföring av vapen till Islamiska staten i Irak och Levanten (ISIL), Al Nusrah Front (ANF) och alla individer, grupper, företag, och enheter associerade med Al-Qaida.[2]

Avslutningsvis har jag försökt kasta lite ljus över arbetet i FN:s kontor för nedrustningsfrågor och nedrustningens avgörande roll för att lösa etniska, religiösa och andra konflikter. Nedrustning, som ni kanske har förstått vid det här laget, är bara en del av ekvationen. Vårt arbete i FN för att få slut på etniska, religiösa och andra former av konflikter är en kollektiv ansträngning från många delar av FN-systemet. Det är bara genom att utnyttja den specialiserade expertisen från olika sektorer av FN-systemet som vi bäst kan ta itu med grundorsakerna till religiösa, etniska och andra konflikter på ett effektivt sätt.

[1] S/RES/2171 (2014), 21 augusti 2014.

[2] S/RES/2170 (2014), op 10.