Ursprungstvistlösning och nationell försoning: Lär av Gacaca-domstolarna i Rwanda

Denna studie fokuserar på två vägar genom vilka ansvarsmekanismer kan eftersträvas i den yazidiska gemenskapen efter folkmordseran: rättsliga och icke-rättsliga. Övergångsrättvisa är en unik möjlighet efter krisen att stödja en gemenskaps övergång och främja en känsla av motståndskraft och hopp genom ett strategiskt, flerdimensionellt stöd. Det finns ingen "one size fits all"-metod i dessa typer av processer, och detta dokument tar hänsyn till en mängd viktiga faktorer för att etablera grunden för ett effektivt tillvägagångssätt för att inte bara hålla medlemmar av Islamiska staten Irak och Levanten (ISIL). ansvariga för sina brott mot mänskligheten, men för att ge yazidiska medlemmar, särskilt barn, möjlighet att återfå en känsla av självständighet och säkerhet. Därmed fastställer forskare de internationella standarderna för barns skyldigheter för mänskliga rättigheter, och specificerar vilka som är relevanta i irakiska och kurdiska sammanhang. Sedan, genom att analysera lärdomar från fallstudier av liknande scenarier i Sierra Leone och Liberia, rekommenderar studien tvärvetenskapliga ansvarsmekanismer som är centrerade kring att uppmuntra barns deltagande och skydd inom yazidiska sammanhang. Det finns särskilda vägar genom vilka barn kan och bör delta. Intervjuer i irakiska Kurdistan med sju överlevande barn från ISIL-fångenskap gjorde det möjligt för förstahandskonton att informera om de nuvarande luckorna i att ta hand om deras behov efter fångenskapen, och ledde till skapandet av ISIL-militanta profiler, som kopplade påstådda gärningsmän till specifika brott mot internationell lag. Dessa vittnesmål ger en unik inblick i den unga yazidiernas överlevandeupplevelse, och när de analyseras i de bredare religiösa, samhälleliga och regionala sammanhangen ger de klarhet i holistiska nästa steg. Forskare hoppas kunna förmedla en känsla av att det är brådskande att etablera effektiva övergångsrättsmekanismer för det yazidiska samfundet och uppmanar specifika aktörer, såväl som det internationella samfundet att utnyttja universell jurisdiktion och främja inrättandet av en sannings- och försoningskommission (TRC) som en icke-bestraffande sätt att hedra yazidiers upplevelser, samtidigt som man hedrar barnets upplevelse.