Tvister om det offentliga rummet: Omprövning av religiösa och sekulära röster för fred och rättvisa

Sammanfattning:

Medan religiösa och etniska konflikter vanligtvis uppstår kring frågor som underkuvande, maktobalans, landtvister, etc., tenderar moderna konflikter – vare sig det är politiska eller sociala – att vara kamper om erkännande, tillgänglighet till det gemensamma bästa och frågor om mänskliga rättigheter. Mot denna bakgrund kan konfliktlösning och fredsbyggande insatser i traditionella samhällen med människor av gemensamma religiösa, kulturella, etniska och språkliga intressen undertryckas mer än i en stat där det saknas religiös och etnisk homogenitet. Regeringarna i pluralistiska stater spelar en nyckelroll när det gäller att ta itu med ekonomiska, politiska och sociala ojämlikheter. Moderna stater behöver därför konceptualisera ett offentligt rum som kan möta utmaningarna med pluralism och mångfald i sina konfliktlösningar och fredsbyggande ansträngningar. Den relevanta frågan är: vad bör i en avancerad postmodern värld påverka politiska ledares beslutsfattande i offentliga frågor som påverkar pluralistiska kulturer? Som svar på denna fråga undersöker denna artikel kritiskt bidragen från judisk-kristna filosofer och sekulära politiska liberaler till debatten om åtskillnaden mellan kyrka och stat, och lyfter fram de viktiga aspekterna av deras argument som kan bidra till att skapa ett offentligt utrymme som behövs för att främja fred och rättvisa i samtida pluralistiska stater. Jag hävdar att även om samtida samhällen kännetecknas av pluralism, olika ideologier, olika trosuppfattningar, värderingar och olika religiösa övertygelser, kan medborgare och politiska ledare dra lärdomar från kompetensuppsättningen och interventionsstrategier som är förankrade i både sekulärt och judiskt-kristet religiöst tänkande, som inkluderar förhandling, empati, erkännande, acceptans och respekt för den andre.