Separatism i östra Ukraina: Donbassens status

Vad hände? Historisk bakgrund till konflikten

I det ukrainska presidentvalet 2004, då den orangea revolutionen inträffade, röstade öst på Viktor Janukovitj, en favorit i Moskva. Västra Ukraina röstade på Viktor Jusjtjenko, som förespråkade starkare band till väst. I omröstningen fanns det anklagelser om väljarfusk i närheten av 1 miljon extra röster till förmån för den pro-ryska kandidaten, så Yuschenkos anhängare gick ut på gatorna för att kräva att resultatet skulle ogiltigförklaras. Detta stöddes av EU och USA. Ryssland stödde uppenbarligen Janukovitj, och den ukrainska högsta domstolen beslutade att en upprepning behövde ske.

Snabbspola framåt till 2010, och Yuschenko efterträddes av Janukovitj i ett val som ansågs rättvist. 4 år av en korrupt och prorysk regering senare, under Euromaidan-revolutionen, följdes händelserna av en rad förändringar i Ukrainas sociopolitiska system, inklusive bildandet av en ny interimsregering, återställandet av den tidigare konstitutionen och en uppmaning att hålla presidentval. Motståndet mot Euromaidan resulterade i annekteringen av Krim, Rysslands invasion av östra Ukraina och återuppväckade separatistiska känslor i Donbass.

Varje annans berättelser – hur varje grupp förstår situationen och varför

Donbass separatister'Berättelse 

Placera: Donbasserna, inklusive Donetsk och Luhansk, borde vara fria att förklara sig oberoende och självstyra, eftersom de i slutändan har sina egna intressen i centrum.

Intressen:

Regeringens legitimitet: Vi betraktar händelserna den 18-20 februari 2014 som ett illegitimt maktövertagande och kapning av en proteströrelse av högerorienterade ukrainska nationalister. Det omedelbara stöd som nationalisterna fick från väst tyder på att detta var ett knep för att minska en prorysk regerings grepp om makten. Den högerorienterade ukrainska regeringens agerande för att försvaga ryskans roll som andraspråk genom försöket att upphäva lagen om regionala språk och avskedandet av de flesta separatister som utländskt stödda terrorister, får oss att dra slutsatsen att Petro Porosjenkos nuvarande administration inte tar hänsyn till ta hänsyn till vår oro i regeringen.

Kulturellt bevarande: Vi betraktar oss själva som etniskt åtskilda från ukrainare, eftersom vi en gång var en del av Ryssland före 1991. En stor del av oss i Donbass (16 procent) tycker att vi borde vara helt oberoende och lika många anser att vi borde ha ökat autonomi. Våra språkliga rättigheter bör respekteras.

Ekonomiskt välbefinnande: En potentiell uppstigning av Ukraina i Europeiska unionen skulle ha negativa effekter på vår sovjettidens tillverkningsbas i öst, eftersom inkludering i den gemensamma marknaden skulle utsätta oss för försvagande konkurrens från billigare tillverkning från Västeuropa. Dessutom har de åtstramningsåtgärder som ofta stöds av EU-byråkratin ofta rikedomsförstörande effekter på ekonomin för nyligen accepterade medlemmar. Av dessa skäl vill vi verka inom tullunionen med Ryssland.

Prejudikat: Precis som med det forna Sovjetunionen har det funnits många exempel på att fungerande nationer skapats efter upplösningen av större, etniskt olika stater. Fall som Montenegro, Serbien och Kosovo ger exempel som vi kan följa. Vi vädjar till dessa prejudikat när vi argumenterar för vårt oberoende från Kiev.

Ukrainsk enhet – Donbass bör förbli en del av Ukraina.

Placera: Donbass är en integrerad del av Ukraina och bör inte avskilja sig. Istället bör den försöka lösa sina problem inom den nuvarande styrande strukturen i Ukraina.

Intressen:

Processens legitimitet: Folkomröstningarna som hölls på Krim och Donbass hade inte godkännande från Kiev och är därmed olagliga. Dessutom får Rysslands stöd för östlig separatism oss att tro att oroligheterna i Donbass i första hand orsakas av en rysk önskan att undergräva den ukrainska suveräniteten, och därför är separatisternas krav besläktade med Rysslands krav.

Kulturellt bevarande: Vi inser att Ukraina har etniska skillnader, men vi tror att den bästa vägen framåt för båda våra folk är genom fortsatt centralisering inom samma nationalstat. Vi har sedan självständigheten 1991 erkänt ryska som ett viktigt regionalt språk. Vi inser vidare att endast cirka 16 procent av invånarna i Donbass, enligt Kiev International Institute of Sociologys undersökning från 2014, stöder direkt oberoende.

Ekonomiskt välbefinnande: Att Ukraina går med i Europeiska unionen skulle vara ett enkelt sätt att få bättre betalda jobb och löner för vår ekonomi, inklusive att höja minimilönen. Att integrera med EU skulle också förbättra styrkan hos vår demokratiska regering och bekämpa den korruption som påverkar våra dagliga liv. Vi tror att Europeiska unionen ger oss den bästa vägen för vår utveckling.

Prejudikat: Donbass är inte den första regionen som uttrycker intresse för separatism från en större nationalstat. Genom historien har andra substatliga nationella enheter uttryckt separatistiska tendenser som antingen har dämpats eller framkallats bort. Vi tror att separatism kan förhindras som i fallet med den baskiska regionen i Spanien, som inte längre stöder en oberoende inriktning VISAVI Spanien.

Mediation Project: Mediation Case Study utvecklad av Manuel Mas Cabrera, 2018

Dela

Relaterade artiklar

Konvertering till islam och etnisk nationalism i Malaysia

Denna artikel är en del av ett större forskningsprojekt som fokuserar på framväxten av etnisk malaysisk nationalism och överhöghet i Malaysia. Även om framväxten av etnisk malaysisk nationalism kan tillskrivas olika faktorer, fokuserar detta dokument specifikt på den islamiska konverteringslagen i Malaysia och huruvida den har förstärkt känslan av etnisk malaysisk överhöghet eller inte. Malaysia är ett multietniskt och multireligiöst land som blev självständigt 1957 från britterna. Malajerna som är den största etniska gruppen har alltid betraktat religionen islam som en del av sin identitet som skiljer dem från andra etniska grupper som fördes in i landet under brittiskt kolonialstyre. Medan islam är den officiella religionen tillåter konstitutionen att andra religioner utövas fredligt av icke-malaysiska malaysier, nämligen etniska kineser och indianer. Den islamiska lagen som reglerar muslimska äktenskap i Malaysia har dock föreskrivit att icke-muslimer måste konvertera till islam om de vill gifta sig med muslimer. I den här artikeln hävdar jag att den islamiska konverteringslagen har använts som ett verktyg för att stärka känslan av etnisk malaysisk nationalism i Malaysia. Preliminära data samlades in baserat på intervjuer med malaysiska muslimer som är gifta med icke-malajer. Resultaten har visat att majoriteten av malaysiska intervjupersoner anser att konvertera till islam är lika absolut nödvändigt som den islamiska religionen och statens lagar kräver. Dessutom ser de inte heller någon anledning till varför icke-malajer skulle motsätta sig att konvertera till islam, eftersom barnen vid giftermål automatiskt kommer att betraktas som malajer enligt konstitutionen, som också kommer med status och privilegier. Synpunkter på icke-malajer som har konverterat till islam baserades på sekundära intervjuer som har genomförts av andra forskare. Eftersom att vara muslim är förknippad med att vara en malaj, känner sig många icke-malayser som konverterat berövade på sin känsla av religiös och etnisk identitet och känner sig pressade att ta till sig den etniska malaysiska kulturen. Även om det kan vara svårt att ändra omvandlingslagen, kan öppna interreligiösa dialoger i skolor och i offentlig sektor vara det första steget för att ta itu med detta problem.

Dela

Religioner i Igboland: Diversifiering, relevans och tillhörighet

Religion är ett av de socioekonomiska fenomenen med obestridliga effekter på mänskligheten var som helst i världen. Hur helig det än verkar är religionen inte bara viktig för förståelsen av existensen av en ursprungsbefolkning utan har också politisk relevans i interetniska och utvecklingsmässiga sammanhang. Historiska och etnografiska bevis på olika manifestationer och nomenklaturer av fenomenet religion finns i överflöd. Igbo-nationen i södra Nigeria, på båda sidor om Nigerfloden, är en av de största svarta entreprenörskulturgrupperna i Afrika, med omisskännlig religiös glöd som implicerar hållbar utveckling och interetniska interaktioner inom dess traditionella gränser. Men det religiösa landskapet i Igboland förändras ständigt. Fram till 1840 var Igbos dominerande religion(er) inhemsk eller traditionell. Mindre än två decennier senare, när kristen missionsverksamhet började i området, släpptes en ny kraft lös som så småningom skulle omkonfigurera det inhemska religiösa landskapet i området. Kristendomen växte till att dvärga den senares dominans. Före hundraårsjubileet av kristendomen i Igboland uppstod islam och andra mindre hegemoniska trosriktningar för att tävla mot inhemska Igbo-religioner och kristendomen. Detta dokument spårar den religiösa diversifieringen och dess funktionella relevans för en harmonisk utveckling i Igboland. Den hämtar sina data från publicerade verk, intervjuer och artefakter. Den hävdar att när nya religioner dyker upp kommer det religiösa landskapet i Igbo att fortsätta att diversifiera sig och/eller anpassa sig, antingen för inklusivitet eller exklusivitet bland de befintliga och framväxande religionerna, för Igbos överlevnad.

Dela